Jag börjar känna den där ångesten ni vet man får dagarna innan skolan börjar igen. Jag vill verkligen inte! Jag vill ta studenten NU! Hur ska man orka ett helt år till? Jag förstår inte.. 

Någonting jag vill är att boka en varm och härlig utomlandsresa. Skulle allra helst vilja åka nu på sport lovet. (Någon som är på?) Annars tjatar ja på mamma.

Niklas åker till Thailand om en vecka.. 2 hela fucking månader är han borta. Om jag ska va ärlig vet jag inte hur jag ska klara mig.. Man är så van att han finns där för en hela tiden. Att vakna upp varje morgon med honom, att äta våra speciella frukostar vi brukar göra tillsammans, att ligga med honom i soffan och bara gosa och hålla om varanndra, att få dom där underbara kyssarna och dom där varma kramarna, att känna hans närhet. Jag kommer sakna det varje dag, varje minut! Börjar gråta varje gång jag tänker på att han ska åka.. men innersinne vet jag att han kommer ha det super bra där borta och att det kommer bli oförglömlig resa med massa nya erfarenheter.
Jag vill att han ska åka till 100%, nu har han tid, innan han pluggar vidare eller sätter sig fast i ett jobb. Men saknaden är den som är allra jobbigast..
Det kommer kännas så himla bra när han kommer hem igen. Underbart!